Igår började dagen jätte bra men slutade med en tripp till KSS..

Jag vet inte hur många som kommer bry sig nu men det skiter jag blankt i!
Liksom cyklar till stallet och har en liten klump i magen och känner att något kommer säkert hända idag.
Kommer fram till stallet och mockar, fixar kvällsmaten + frukosten samt byter vatten innan jag tar in May och börjar borsta henne.
Hon var precis som igår, lika surig och hetsig över att få komma ut och springa.
Står samtidigt och funderar om jag ska rida i paddocken eller om jag ska rida ut, beslöt mig för att rida ut en snabbsväng.
Sadlar, tränsar sätter på skydd och slänger på ett reflexändtäcke på henne innan jag gör mig själv i ordning och drar sedan ut.
Låter henne rejjsa runt på första bästa gärde jag ser och jag känner hur hon tvekar i galoppen, pga det hala underlaget.
Sen ska vi gå förbi två hästar som visar upp sig som in i tusan för Mary!
Efter deras hages slut så skänkalr jag på Mary och hon flyger iväg i full galopp på grusvägen.
Jag njuter och bara ler som aldrig förr.
Men plötsligt ser jag att vägen svänger åt vänster och höger, och underlaget byts till asfalt.
Jag försöker få Mary att sakta av men hon har fullt upp med att springa som et tok!
Så in i höger kurvan och jag ser hur Marys framben försvinner under henne och sen känner jag hur jag får hennes vikt över mitt högra ben.
Men Mary reser sig nästan lika snabbt och jag håller kvar i tyglarna som tur var och ställer mig upp.
Känner verkligen hur benet svullnar upp och hur blod och var rinner ut det men jag tänker inte på det utan jag tänker på Mary direkt och kollar igenom henne.
Hittar inget så jag börjar gå tillbaka mot stallet, men varje steg var en plåga som fick mig att se svarta fläckar framför ögonen.
Jag hade typ en 38 mins promenad framför mig och benet gjorde så jääävla ont!
Men jag fortsatte att gå hur ont det än gjorde och jag tog även upp mobilen och ringde pappa först och sa att han skulle hämta mig om 40 min.
Sen ringde jag Nettan, ägaren till Mary, men hon svarade inte och jag fick faktiskt panik och visste inte vad jag skulle göra!
Men jag går och pratar med Mary sen ringer telefonen och det är Nettan som ringer.
Svarar och berättar vad som har hänt och sådant, gråten i halsen hela tiden och jag vet inte hur många gånger jag skrek fitta eller hur många gånger jag skrek till utav smärta.
Men Mary höll sig lugn, hon fattade nog att det inte var läge att vara hyper.
Men tillslut kom vi fram till stallet och jag tog av henne allt och letade efter sår.
Jag hittade två sår som jag började gallgråta för och bara stod när och prata med henne innan jag tog ner henne till spolspiltan och började spola av såren.
Men jag hann inte spola det andra såret innan en stalltjej kom och tog över och skickade ut mig till pappa som stod och väntade på mig utanför.
Så då blev det ner till sjukhuset i stan, där kunde jag knappt få någon hjälp alls utan jag fick åka till KSS och där fick jag hjälp.
Dock fick jag och pappa sitta där i drygt 3 timmar!
Men det gjorde egentligen inte så mycket för mig, satt i en rullstol och hade kul med att snurra runt.
Fick gå in på röntgen men dom hittade inga brutna ben eller något sånt, kom lindrigt undan.
Kommer enbart ha svårigheter att gå och lyfta saker med högra handen.
Känns ju bra att det hände 11 November 2011..
Kommer minnas denna dagen ett bra tag framöver.